tråkiga nyheter.

hej mina få, men kära läsare. mitt liv är onekligen ganska hektiskt just nu, så jag har inte tid att skriva något här. eller visst har jag tid, men däremot ingen lust att skriva oinspirerade fruktansvärt tråkiga inlägg. jag sparar mig ett tag. tills jag fått ordning på allt.

but i'll be back, fellas!
(bild nedanför väl vald för att stimulera era sinnen positivt varje gång ni går in för att kolla om jag skrivit något nytt. "nej, helvete också, det hade hon inte! men jävligt fin bild på amsterdam.." ungefär så.)

smärta.

jag har upplevt en sån galet olustig känsla i två dagar nu. när jag sätter mig här i soffan, framför datorn, den heliga platsen där jag spenderar den mesta delen utav mitt fantastiska liv, så kryper det i mig. jag vet inte om detta är växtvärk, för jag tror jag aldrig i mitt liv haft växtvärk. det känns helt sjukt iallafall, det värker iallafall i benen för det känns så obehagligt.

det känns som att det är lite taggiga, fast mjuka saker som slingrar sig runt skelettet i mina ben. väldigt mjuka taggar, fast fortfarande taggar. slingrar sig saakta, men hårt och skapar en helt sjukt frustrerande känsla som gör att jag vill ta tag med mina monsternaglar och bara slita loss köttet från mina ben. JAG BLIR GALEN. jag ligger nämligen gärna bakåtlutad, med fötterna på bordet och med datorn i knäet. men det funkar inte längre med tanke på att jag måste sitta och sprattla hela tiden för att få bort känslan. jag kommer även på mig själv med att springa här inne istället för att gå, gärna stampa ganska hårt i golvet och hoppa runt lite häftigt sådär. vill helst springa skithårt rakt in i väggen, men så långt tänker jag inte gå än.

vad fan är det som händer med mig? jag behöver svar, NU.
håller jag på förvandlas till spindelmannen? är jag efterbliven? behöver jag amputera benen? eller har jag helt enkelt bara växtvärk? alternativet att jag är rastlös har redan uteslutits med tanke på att människor som ligger på samma nivå av lathet som jag kan inte bli rastlös. åtminstone inte på det här viset. då uppskattar man att bara ligga och vara fet.

vidrigt är vad det är.

Hon var USA:s första kvinnliga massmördare. Med sju liv på sitt samvete dömdes hon 1991 till lagens hårdaste straff - döden. Men domen säger ingenting om hur Aileen "Monster" Wuornos blev sexuellt utnyttjad som barn, sålde sex mot cigaretter vid nio års ålder, blev utkastad hemifrån vid tretton och tvingades till prostitution. Samhället släppte taget och förvandlade henne till ett dödligt vapen. Den prisbelönte filmaren Nick Broomfield gjorde vid gripandet den skakande dokumentären "Aileen: The Selling of a Serial Killer", som på ett hemskt sätt beskriver hur alla inblandade utnyttjade Aileens öde. Tolv år senare, vid hennes sista chans att överklaga dödsdomen, återkommer Broomfield för ett sista samtal. Han forskar i hennes uppväxt och intervjuar folk från ett ohyggligt förflutet. "The Real Monster" är det prisbelönade och omskakande resultatet.

sådär står det i filminformationen om filmen "the real monster", historien om aileen wuornos (som även ovanstående beskriver.) det här gör mig rent ut sagt skitförbannad. det är såklart man ska slänga in lite sympati och bortförklaringar när det är en kvinna som är seriemördare. för då är det annorlunda.

så för att den här kvinnan haft en tuff barndom så ska vi tycka synd om henne som blev en seriemördare? kvinnor som blivit sexuellt utnyttjad och upplevt mycket annat hemskt under sin uppväxt får alltså en liten "frisedel" till att bli seriemördare? "men domen säger ingenting om hur Aileen "monster" Wuornos blev sexuellt utnyttjad som barn, sålde sex för cigaretter vid 9 års ålder, blev utkastad från hemmet vid 13...". jaha, så då blev det helt plötsligt mer acceptabelt. stackars, stackars aileen.

men till det som egentligen gör mig arg, så läste jag filminformation om bland annat henry lee och andra manliga seriemördares historier som filmatiserats. i  99,9% av de texterna beskrivs dem som psykiskt störda människor, svin, monster, äckel, fruktansvärd, you name it. (missuppfatta mig rätt, no argues on that statement.) men var är sympatin och medkänslan som de kvinnliga seriemördarna får?  varför var deras brott värre, bara för att de är män?

feminismen tar över världen. så fruktansvärt vidrigt. jämnställdhet my ass, det har bara gått utför sen det blev sånt överdrivet feministiskt engagemang. det påverkar överallt och förstör allas synsätt. SKÄMMES, MANSHATANDE JÄVLA KVINNOR!

recension: Pirates 2, stagnettis revenge.

personligen så uppskattar jag alltid välgjorda porrfilmer till en viss del, trots innehållet. (välgjord för att vara en porrfilm så att säga.) vi slungas alltså rakt in i historien och till piratskeppet fullt av promiskuösa pirater ute på stormande vatten. jag hade nog lite för höga förväntningar på den här filmen och måste medge att jag gillade ettan bättre än uppföljaren. historien blir lite långdragen och ointressant. det porrstjärnorna måste komma ihåg är faktumet att de är porrstjärnor, inte skådespelare. det jag vill komma till är att det är lite för mycket handling i den här filmen, och lite för lite sex.

jesse jane som har huvudrollen i filmen som jules steel är lite väl over the top kan jag tycka, men det finns ju tittare som gillar det också. det blir fort ganska överdriven kåthet och galenskaper från hennes sida. lite okej-vad-i-hela-helvetet-gör-hon-nu-känsla.

creds dock till rhylee richards & michelle sinclair (also known as belladonna.) för sjuka avsugningar i sexscenen med mastodonten thomas ryan. (also known as evan stone.)

Pirates 2, stagnettis revenge får därför.. 2 av 5 penisar!

värdelös.

det är vad jag är. fullkomligt värdelös. det står still i skallen på mig, ingen inspiration eller motivation överhuvudtaget till att skriva. hur kommer det här sig kan man ju då fråga? brist på saker som händer i världen, brist på saker att observera i samhället, dåligt och tråkigt umgänge? eller så har min kreativitet helt enkelt.. stendött.

jag ska börja brainstorma. ska ha med mig ett anteckningsblock för att skriva upp mina iakttagelser av omvärlden. eller något lite mindre ambitiöst kanske, men fortfarande vackert. efter regn kommer solsken.

ikväll har jag iallafall dragit ner min älskade sambo i soffan, ett varsitt vattenglas på bordet (åh fyfan vad sorgligt.), galet bra sinnesstämning och en rulle med porr. så ska kvällen se ut här i vår ungkarlslya. frågan är om man har orken att klicka fram säsongsstarten av paradise hotel ikväll också och skämmas lite. eller så får det bli mjukstarten till porren.

dagens porrfilm: Pirates II, Stagnettis revenge.
jag kan väl dra en hastig slutsats att de flesta av oss sett ettan åtminstone. Pirates, världens mest påkostade porrfilm. Tydligen så har det kommit en uppföljare redan 2008 som jag missat. what is up with that? hur som haver, så kanske ni får en recension på denna senare. kanske.