tråkiga nyheter.

hej mina få, men kära läsare. mitt liv är onekligen ganska hektiskt just nu, så jag har inte tid att skriva något här. eller visst har jag tid, men däremot ingen lust att skriva oinspirerade fruktansvärt tråkiga inlägg. jag sparar mig ett tag. tills jag fått ordning på allt.

but i'll be back, fellas!
(bild nedanför väl vald för att stimulera era sinnen positivt varje gång ni går in för att kolla om jag skrivit något nytt. "nej, helvete också, det hade hon inte! men jävligt fin bild på amsterdam.." ungefär så.)

smärta.

jag har upplevt en sån galet olustig känsla i två dagar nu. när jag sätter mig här i soffan, framför datorn, den heliga platsen där jag spenderar den mesta delen utav mitt fantastiska liv, så kryper det i mig. jag vet inte om detta är växtvärk, för jag tror jag aldrig i mitt liv haft växtvärk. det känns helt sjukt iallafall, det värker iallafall i benen för det känns så obehagligt.

det känns som att det är lite taggiga, fast mjuka saker som slingrar sig runt skelettet i mina ben. väldigt mjuka taggar, fast fortfarande taggar. slingrar sig saakta, men hårt och skapar en helt sjukt frustrerande känsla som gör att jag vill ta tag med mina monsternaglar och bara slita loss köttet från mina ben. JAG BLIR GALEN. jag ligger nämligen gärna bakåtlutad, med fötterna på bordet och med datorn i knäet. men det funkar inte längre med tanke på att jag måste sitta och sprattla hela tiden för att få bort känslan. jag kommer även på mig själv med att springa här inne istället för att gå, gärna stampa ganska hårt i golvet och hoppa runt lite häftigt sådär. vill helst springa skithårt rakt in i väggen, men så långt tänker jag inte gå än.

vad fan är det som händer med mig? jag behöver svar, NU.
håller jag på förvandlas till spindelmannen? är jag efterbliven? behöver jag amputera benen? eller har jag helt enkelt bara växtvärk? alternativet att jag är rastlös har redan uteslutits med tanke på att människor som ligger på samma nivå av lathet som jag kan inte bli rastlös. åtminstone inte på det här viset. då uppskattar man att bara ligga och vara fet.

vidrigt är vad det är.

Hon var USA:s första kvinnliga massmördare. Med sju liv på sitt samvete dömdes hon 1991 till lagens hårdaste straff - döden. Men domen säger ingenting om hur Aileen "Monster" Wuornos blev sexuellt utnyttjad som barn, sålde sex mot cigaretter vid nio års ålder, blev utkastad hemifrån vid tretton och tvingades till prostitution. Samhället släppte taget och förvandlade henne till ett dödligt vapen. Den prisbelönte filmaren Nick Broomfield gjorde vid gripandet den skakande dokumentären "Aileen: The Selling of a Serial Killer", som på ett hemskt sätt beskriver hur alla inblandade utnyttjade Aileens öde. Tolv år senare, vid hennes sista chans att överklaga dödsdomen, återkommer Broomfield för ett sista samtal. Han forskar i hennes uppväxt och intervjuar folk från ett ohyggligt förflutet. "The Real Monster" är det prisbelönade och omskakande resultatet.

sådär står det i filminformationen om filmen "the real monster", historien om aileen wuornos (som även ovanstående beskriver.) det här gör mig rent ut sagt skitförbannad. det är såklart man ska slänga in lite sympati och bortförklaringar när det är en kvinna som är seriemördare. för då är det annorlunda.

så för att den här kvinnan haft en tuff barndom så ska vi tycka synd om henne som blev en seriemördare? kvinnor som blivit sexuellt utnyttjad och upplevt mycket annat hemskt under sin uppväxt får alltså en liten "frisedel" till att bli seriemördare? "men domen säger ingenting om hur Aileen "monster" Wuornos blev sexuellt utnyttjad som barn, sålde sex för cigaretter vid 9 års ålder, blev utkastad från hemmet vid 13...". jaha, så då blev det helt plötsligt mer acceptabelt. stackars, stackars aileen.

men till det som egentligen gör mig arg, så läste jag filminformation om bland annat henry lee och andra manliga seriemördares historier som filmatiserats. i  99,9% av de texterna beskrivs dem som psykiskt störda människor, svin, monster, äckel, fruktansvärd, you name it. (missuppfatta mig rätt, no argues on that statement.) men var är sympatin och medkänslan som de kvinnliga seriemördarna får?  varför var deras brott värre, bara för att de är män?

feminismen tar över världen. så fruktansvärt vidrigt. jämnställdhet my ass, det har bara gått utför sen det blev sånt överdrivet feministiskt engagemang. det påverkar överallt och förstör allas synsätt. SKÄMMES, MANSHATANDE JÄVLA KVINNOR!

recension: Pirates 2, stagnettis revenge.

personligen så uppskattar jag alltid välgjorda porrfilmer till en viss del, trots innehållet. (välgjord för att vara en porrfilm så att säga.) vi slungas alltså rakt in i historien och till piratskeppet fullt av promiskuösa pirater ute på stormande vatten. jag hade nog lite för höga förväntningar på den här filmen och måste medge att jag gillade ettan bättre än uppföljaren. historien blir lite långdragen och ointressant. det porrstjärnorna måste komma ihåg är faktumet att de är porrstjärnor, inte skådespelare. det jag vill komma till är att det är lite för mycket handling i den här filmen, och lite för lite sex.

jesse jane som har huvudrollen i filmen som jules steel är lite väl over the top kan jag tycka, men det finns ju tittare som gillar det också. det blir fort ganska överdriven kåthet och galenskaper från hennes sida. lite okej-vad-i-hela-helvetet-gör-hon-nu-känsla.

creds dock till rhylee richards & michelle sinclair (also known as belladonna.) för sjuka avsugningar i sexscenen med mastodonten thomas ryan. (also known as evan stone.)

Pirates 2, stagnettis revenge får därför.. 2 av 5 penisar!

värdelös.

det är vad jag är. fullkomligt värdelös. det står still i skallen på mig, ingen inspiration eller motivation överhuvudtaget till att skriva. hur kommer det här sig kan man ju då fråga? brist på saker som händer i världen, brist på saker att observera i samhället, dåligt och tråkigt umgänge? eller så har min kreativitet helt enkelt.. stendött.

jag ska börja brainstorma. ska ha med mig ett anteckningsblock för att skriva upp mina iakttagelser av omvärlden. eller något lite mindre ambitiöst kanske, men fortfarande vackert. efter regn kommer solsken.

ikväll har jag iallafall dragit ner min älskade sambo i soffan, ett varsitt vattenglas på bordet (åh fyfan vad sorgligt.), galet bra sinnesstämning och en rulle med porr. så ska kvällen se ut här i vår ungkarlslya. frågan är om man har orken att klicka fram säsongsstarten av paradise hotel ikväll också och skämmas lite. eller så får det bli mjukstarten till porren.

dagens porrfilm: Pirates II, Stagnettis revenge.
jag kan väl dra en hastig slutsats att de flesta av oss sett ettan åtminstone. Pirates, världens mest påkostade porrfilm. Tydligen så har det kommit en uppföljare redan 2008 som jag missat. what is up with that? hur som haver, så kanske ni får en recension på denna senare. kanske.

för- och nackdelar.

jag är inne på min tredje dag med nyttigheter. jag och min kära sambo fick en tankeställare när folk plötsligt började ifrågasätta om vi var gravid, om vi gått upp i vikt och mer frågor man myser på att höra. sen i måndags har vi motionerat, druckit enbart vatten, dragit ner på våra monsterportioner som skulle kunna mättat magar i stora delar utav afrika och ätit skitnyttig mat.

fördelar med att vara hälsosam:

• kroppen mår bättre. (sägs det.)
• mitt bajs luktar godare.
• jag känner mig viktig.
• jag känner mig inte utanför bland alla viktiga.
• jag får skriva statusar på facebook som de viktiga gillar.
• jag går (förhoppningsvis) ner i vikt.
• jag kanske får ligga mer..
• .. och är kanske fysiskt kapabel till att ligga mer.
• min familj accepterar mig mer.

nackdelar med att vara hälsosam:

• alla heliga saker i mitt liv som trocadero, smörgåstårta, chips, bea etc är nu.. oacceptabelt.
• jag röker och snusar dubbelt så mycket. 
• jag älskar att vara lat.
• en dag kommer jag inte kunna skämta om att jag är fläskig längre.
• jag kommer frysa när min köldskyddande fläskbeklädnad är borta.
• vissa tycker om runda tjejer.
• sjukt mycket ansträngning för att variera maten. 
• jag kanske börjar gilla att vara nyttig. på riktigt.
• jag är ofantligt klumpig och det är skönare att ramla när jag är lite rultig.
• jag kanske måste köpa nya jeans. jag hatar att shoppa.

 nackdelarna väger alltså tyngre! hur ska jag hantera den här faktan? ska jag lägga ner nu, efter bara tre dagar? stå ut? ge det en chans? jag vet faktiskt inte. jag är alldeles  för förvirrad för att fatta det beslutet nu. det får vänta.

rättelse till översta stycket: jag har inte slutat dricka alkohol eller te. något jag värderar så pass högt i mitt liv ger jag inte upp. det verkar bara ovettigt. skitdumt faktiskt.

dålig stämning.

men tjenare dagen från helvetet. jag har inte vart med om dålig stämning förrän idag. jag vaknade på en främmande destination idag, lite tidigare än resten av världen, för att åka och ha första dagen på min praktikplats. jag tänker inte skriva här vad min handledare eller arbetsplats heter i respekt till henne. vi kallar henne X.

det första X gör när jag kommer till arbetsplatsen är att starta ett korsförhör. "vilka kunskaper har du? litar du på dig själv så pass mycket att du kan ta emot kundjobb? vad har du för förväntningar på den här praktiken? vad är du duktig på?" och massa andra skitnödiga frågor. jag svarade "jag vet inte" på allt, men omformulerade det varje gång jag svarade. som om det gjorde saken bättre.

därefter gick det ju bara utför. X har ju inga problem med att vara personlig har jag märkt. på 3 timmar har hon lyckas berätta hela hennes skittråkiga livshistoria. X lider även utav enormt storhetsvansinne och var inte blyg med att kläcka ur sig saker som "ja, jag är ju en väldigt omtyckt person. min umgängeskrets är ju vääldigt bred, om jag säger så." och "ja, min man tyckte ju jag var väldigt intressant och attraktiv. han ville att jag skulle säga upp jobbet så jag kunde vara hemma med honom hela tiden!" för att inte tala om när hon börjar prata om sitt största intresse, musiken. "mina vänner och jag tycker att jag är riktigt duktig på att sjunga. dom brukar faktiskt kalla mig för schlager-puman!" och ja, hon sa faktiskt det där.. kan även påpeka att X har passerat femtio års strecket.

"vad är du för stjärntecken? det är såhär förstår du, jag arbetar faktiskt bara bra tillsammans med stenbockar och skorpioner. folk som är född i andra stjärntecken brukar det inte gå alls bra med."
"jaha, men jag är tvilling.." och hon vänder bort huvudet och säger inget mer. tack X, tack för att du lättade på den redan hysteriskt olustiga stämningen.

det kunde inte blivit värre, eller hur? fast det blev det såklart! när jag ska gå därifrån för dagen så ställer hon sig upp, börjar tokgråta, kramar mig och säger "tack för att du varit här idag. du är fantastisk joline, fantastisk."

HUR FAN KAN HON GÖRA SÅHÄR MOT MIG?! dödsjävlapanik-ångest, är vad jag har. helvete också.

drömvännerna.

jag tror alla, även de som inte högt diskuterat ämnet, har drömvänner. någon eller några som man så jävla gärna vill börja umgås med att man blir deprimerad av tanken på att det faktiskt aldrig någonsin kommer att inträffa. känner folk igen detta? eller har jag ofrivilligt avslöjat mig som en patetisk, efterbliven, besatt människa nu? (livrädd.) men den smällen tar jag isåfall. för er, få, men kära bloggläsare.

jag tror jag skulle kunna definera männen ovanför som mina absoluta drömvänner. av den enkla anledningen att jag inte ens behöver motivera varför. alla förstår.

superidé: tror jag ska skapa en kategori vid namnet "drömvänner"! där ska jag lägga in bilder och motivering ibland på väl utvalda människor. de som är mina drömvänner. men måste förstå mig på hur man gör kategorier först.. får nog be min vän och bloggdrottning om hjälp. hennes namn är hemligt i respekt till henne (vem fan skulle vilja förknippas med personen som äger den här bloggen, egentligen?) vi kallar henne bananafriend.

irritationsmoment.

bland det vidrigaste som finns i mina ögon är när folk, eller ja, när par beter sig som ett neutrum. när det inte finns någon individualitet överhuvudtaget i ett förhållande, utan det är vi. inte du, inte jag. utan vi. varje handling i deras liv ska kollektivt planeras och det finns absolut inget rum för enskildhet.

var fan kommer detta ifrån? jag läste även en blogg nyss (som jag såklart tappade bort) där det skrevs förbannat negativt om att vara singel. den starka definitionen av att vara ensam. en singelmänniska lever i och för sig med sig själv som både styrman och kapten. vissa är nog till och med styrman, kapten, kock och matros. men en singel är aldrig värdelös. jag ser inte felet i att vara självständig och oberoende. det bästa man har är ju trots allt sig själv.

andra irritationsmoment i skrivande stund:
1. att jag jäspade så jävla stenhårt nyss att min läpp sprack i mungipan. AJ.
2. denna jävla smutskastning mot SD.
3. folk som inte kan skilja på hur man uttalar V och W i engelskan. allra helst de som uttalar "very" och "mtv" som om de innehöll W:n istället för V:n. det ska inte vara svårt.
4. denna ständiga fattigdom jag lever med.
5. laxeringsmedel i cigaretter. jag blir skitnödig efter varje cigarett jag röker, literally. förstår ni hur många gånger jag är tvungen att bajsa per dag? s

note to self: bli en normal människa. bli trött, sov.
för i helvete.

hail the sunny days

 blandade känslor över likheten mellan mina två förälskelser. har inte tänkt på det förrän idag. deras vackra låtar är inte heller allt för olika. undra om gustav norén skjuter heroin också? i bet he does. kärleken till pete kommer dock vara större än till någon annan. musikaliska, poetiska jävla geni.

apropå poetisk så såg jag en film igår som heter into the wild med emile hirsch. ni vet den oskyldiga pojken i the girl next door? för att inte tala om the badboy i alpha dog. hur som haver, väldigt poetisk, seg och vacker film. varje liten rörelse i filmen var genomtänkt till fullo. det märktes och det var fint.

har tyvärr inte mer tid idag till att hålla på med denna fantastiska sysselsättning. härnäst: rösta arslet av mig.
på vad får ni inte veta. privatliv är viktigt. kom ihåg det.

analys: tunisiana, djerba.

som ni nu märker i detta jävla höstmörker så överlevde jag arabvärlden. jag gillar faktiskt tunisien. det finns a shitload of snuskiga människor där, men även fina. jag har försökt observerat så mycket jag kunnat under resans gång, men det är förbannat svårt med den promillehalten man hade i lillkroppen dygnet runt. all inclusive är farligt som fan.

det råder inga tvivel om sjujävla dubbelmoral där på afrikas östkust iallafall. fick höra väldigt mycket om hur hårda straff det var på knark där, då var det typ rakt in i den råttbebodda kloakfängelsehålan där du fick äta mumsig arabkuk till middag ungefär. men ändå så springer det runt en snubbe på kvällarna som jobbar på hotellet och delar ut marijuana till de som känner för det! och då bodde vi på ett av de finaste hotellen i hela tunisien, men det gick tydligen till så ändå. lattjo arbetare det där.

second of all, man gick ju in i en vägg av kvinnor-aint-shit-atmosfär när man kom dit. en treårig pojke vid namn daehr badade med mig, och han verkade väl gullig. sen började han ta mig på brösten och slå mig lite. dra åt helvete äckelunge tänkte jag, men agerade inte på det eftersom han var ju bara ett barn. fel tänkt joline, han är ett arabbarn. nästa gång det hände blev jag förbannad, tog tag i honom och sa åt honom att ge sig. då blev han rasande och brukade våld mot mig! och jag fick väldigt ondskefulla blickar av äldre arabmän som såg detta hända. för så är det där.  men samtidigt så har jag aldrig känt mig så uppskattad i hela mitt liv. jag mötte inte många alls som inte talade om hur vacker jag var osv. fast det kanske bara är så de börjar allt, innan dom ska sätta ett koppel runt min hals och gå runt med mig på stan.

de gillar tydligen mörkhåriga, kraftiga tjejer också. jag och partymaggan var alltså mirakulöst eftertraktade.
men det fanns trevliga folk där också, utan tvekan. nog med smutskastning. lite små finurliga upptäckter jag gjort under semestern:
1. det är ingen bra idé att bada i 2 metersvågor. åtminstone inte i deras saltvatten.
2. deras toalettpapper är inte lika slitstarkt som i sverige. hur kommer det sig?
3. bjuder tunisier dig på drinkar och du drar, så slåss dom och ska ha pengarna tillbaka. farligt som fan.
4. finns inga som helst trafikregler där.
5. tunisierna blir förbannade när man frågar om de har stor kuk.

nej, nog med reserecensioner. jag har faktiskt upptäckt i efterhand hur pass rasistisk min blogg är till synes. vill bara påpeka att detta är inte en rasist-blogg. det kommer såklart andra roliga inslag. eller?
anyhow, nu ska jag tamejfan borsta tänderna innan jag glömmer det. var ca 3 veckor sen nu. håll käften.

biografi

fick för mig att detta är en passande stund att tala om vad jag är för människa med tanke på att jag åker till andra breddgrader på söndag. (dagarna innan det kommer jag vara för full för att blogga, garanterat) är det inga terrorister och kapar planet så finns det fortfarande stor chans att jag blir avlivad där borta av araberna. jag tror de ickesvenska raserna börjar känna doften av mina fördommar och är ute efter mig. eller tror, jag vet det. skulle kunna berätta om vad som hände igår, men jag tror jag sparar det till ett annat inlägg. då kan jag ta alla mina blatte-incidenter på samma gång. just for you to get the big picture.

vem är jag
det vet jag såklart inte själv. men jag har iakttagit och observerat mig själv i ca 219 månader nu och börjar kanske förstå mig på mig själv. jag skulle kanske kunna beskriva mig som.. nutidens peter pan, fast fulare, fetare, elakare & utan känslor. alltså inte peter pan överhuvudtaget.

jag är odödlig också. den enda likheten jag har med peter pan är förmodligen att jag aldrig kommer bli vuxen. men man får vara barnslig så länge man är rolig. det enda jag älskar är magiska saker som alkohol, mat, onyttiga saker, konstiga människor, sömn, lathet, nintendo 64, te, cigaretter och snus. och det enda jag är rädd för är hästar. hästar är den sämsta uppfinningen efter tjejer. tjejhästar är fruktansvärt vidrigt.

mina enda talanger är att rita i paint, rimma och slåss. jag kan inte simma och jag gillar inte vattenskotrar. jag tror inte på giftemål, kommer inte skaffa några barn i mitt liv och jag ska ta självmord någon gång runt 35års åldern. fast ett bra självmord som kommer gynna mänskligheten. ska planera det hela mitt liv och det ska ha något med religion att göra. ska förstöra så jävla mycket som möjligt inom den snuskiga avdelningen. religion, helvete vad idiotiskt.
jag tycker inte att svära är fult. den som kom på det är nog religiös, eller en häst. svordomar behövs för att kunna dramatisera en händelse när den återberättas. det förstår väl alla.

det är nog det ni behöver veta om mig. hoppas vi ses igen!

diskriminering

nu har jag dykt rakt in i en konstig sak som bekymrar mig. varför finns det inget bra ord för tjej-onani? killar fick ju ett skitbra ord som runka, såklart. men vi tjejer får leva i ständig nervositet för att vi vet inte vad vi ska använda för ord för denna aktivitet. jag har vart med om folk som inte vet vad jag menar om jag säger pulla, som skrattar om jag säger fingra etc. vad i helvete ska jag säga då? onanera? det går bra att skriva det. onanera.. Onanera. men, det känns inte bra alls att använda sig utav det ordet i talande form. "nu ska jag gå och onanera". fel bara. skitfel.

JAG VILL VETA VAD JAG SKA ANVÄNDA FÖR ORD! JAG KAN INTE LEVA UTAN ATT VETA.

och apropå detta + min rubrik tänkte jag passa på att säga att jag är inte feminist. nog för att kvinnor får stå ut med a shitload of shit, men de orden är det längsta jag sträcker mig mot att vara feminist. jag vet att det maskulina könet är bättre på i princip allt, och att jag är bara jävligt förbannad över oturen jag hade att födas som tjej. 

presenterar stolt 1 läsare utav min blogg (förutom jag). vem är du, underliga människa, som läser skiten som flyter i mina tankebanor?

man får vara fet.

trodde jag aldrig skulle sjunka så lågt att jag skaffade en blogg igen, faktiskt. men vad gör man när hela världen sover och man bara har sig själv? jag är en tragisk, patetisk människa. jag borde egentligen berätta vad jag är för främling (förutom en tragisk och patetisk främling) men det tänkte jag ta upp en annan dag, när jag vet det själv.

för att ni ska förstå nedanstående kan jag ju åtminstone tala om att jag lider utav massiva sömnproblem. nej, det gör faktiskt inte så mycket, det börjar nästan bli mysigt. jag är skitbra på att inte sova. jag har kommit in i ett bra system nu iallafall, efter 3½ år av sömnlösa nätter. det är så enkelt som att jag dygnar varannan natt, sover varannan. klockan är nu strax efter 03.00, och jag har lagt upp ett schema inför natten:

1. ladda ner dexter avsnitt (spänning & fokus är ett måste under en sömnlös natt)
2. duscha (jag är en vidrig, ohygienisk människa. mer om det en annan gång)
3. onanera (ja.)
4. göra ordning något ätbart, helst onyttigt (man får vara fet)
5. spela nintendo 64 (det vackraste jag äger)
6. ta mig själv på brösten (finns många som vill som inte kan, det vet jag. måste ta vara på att jag kan)
7. kolla ner på min mage, tänka "jag måste verkligen gå ner i vikt igen", skratta lite för mig själv, förstå vilken orealistisk tanke jag nyss tänkte, och flina belåtet över min fläskklädda kropp.
8. tänka någon mer sjuk tanke, typ att jag borde skaffa en pojkvän.
9. röka på balkongen (fast nej, röker nog inne här pga extrem lathet)
10. väcka min storbröstade sambo klockan 07.15 med att skrika "HELVETE JOHANNA VI SOV ÖVER, VAKNA FÖR FAN!!"

kommer bli en fantastisk natt. olik alla andra. jag uppskattar livet fruktansvärt mycket.