Drömvänner #2

Charlie sheen.

För att han är en douchebag helt enkelt. För att han inte hycklar med det och försöker framställa sig själv som något annat. En ärlig, genialisk idiot som förmodligen är helt fantastiskt rolig att umgås med. Jag ser enorm potential i en kväll med honom. Bli fullare än någonsin, förstöra grejer, ha 0 begränsningar i vart man får och inte får befinna sig, köpa en hora, något mer olagligt, hamna i fängelse - sen betalar Charlie för allt.

Ja. Det vill jag. Gärna ganska snart, så han inte får någon idé om att "såhär kan jag inte hålla på längre". Det vore fruktansvärt.

"I have a disease? Bullshit. I cured it with my brain."

Magiska kombinationer.

Tänkte göra någon slags lista över just magiska kombinationer (endast gällande ätbara saker). Det är bland det bästa vi blivit tilldelade i livet då vi aldrig behövt lyfta ett finger för att ha vetskap om dem, för någon fantastisk individ har redan upptäckt det och delat med sig till mänskligheten. Dem och det förtjänar uppmärksamhet. För att inte tala om ett Nobelpris.

Detta utan någon slags ordning.
1. Smörgåstårta. Alltså, vem i helvetet tänkte "ja, vi blandar ihop lite dill, ägg, majonäs, tonfisk, lök och andra skitkonstiga grejer på en skitstor macka, lägger det i flera macklager sen häller vi räkor ovanpå!" Vem det än var, när det än hände, och hur efterbliven du än var så är du min största idol. Hands down.

2. Tacos. Inte lika konstigt som smörgåstårta, men fortfarande konstnärligt. Billigt, svingott, alla tycker om det, inte ovanligt onyttigt (which i don't give a flying fuck about, men andra gör tydligen), går fort och enkelt att göra. Höjden av simplicitet.

3. Öl & chilinötter. Jag vet inte hur jag ska motivera detta. Det är i alla fall som att någon står och pissar harmoni, extas, fantastiska smakexplosioner och lycka i ens mun.

4. Leverpastej & smörgåsgurka. Samma sak. Pålägg överhuvudtaget är bättre än livet, men leverpastej och smörgåsgurka.. Jag finner inga ord.

5. Chips & dip. Behöver ingen motivering. Den som vill ha en är inte tillåten att läsa min blogg längre.

Jennifer Carpenter.

Debuten inom denna kategori går till ingen mindre än ovanstående. Jag tror det är denna kvinna jag vill ligga med mest av alla kvinnor i världen (än så länge). Jag vill inte lägga upp någon bild på henne för det gör henne inte rättvisa. Motiveringen är att hon är en fantastisk skådespelare och hon har en underlig charm som ingen annan hittills lyckats med. Plus att hon har fantastiska tänder, och jag finner mig själv alltid avguda en fin tandrad. Jättekonstigt, men jättesant. Hon har dessutom huvudrollen i en av mina favoritserier.

Istället för bild får ni detta:

Kvinnor.

Jag funderar rätt ofta på min kategori med drömvänner. Jag har en hel drös med män som står i kö för att hamna i det facket, men jag har utomordentligt svårt att komma på kvinnor som förtjänar en plats. Självklart finns det tjejer jag skulle vilja umgås med av det skälet att jag vill ha sexuellt umgänge med dem. Eller bara titta på. Men det är ju inte det som är kriterierna för att hamna i kategorin "drömvänner" i min värld.

Ny fantastisk idé! Män och kvinnor jag vill ligga med. Det ska min nästa kategori heta.

I'd like to thank your holy might for making me both rich and white.

Varje gång jag har religionskunskap i skolan får jag lära mig eller påminnas om något som gör mig förbannad. Och fruktansvärt oförstående. Ingenting har någonsin varit mer obegripligt än hur man kan tro på något liknande, eller hur man kan tro på det så pass mycket att man rättar hela sitt liv efter det. Dedikera sitt liv till något som man aldrig kan bevisa existerar eller existerat.

Det som gjorde mig mest upprörd idag dock var att min favoritdryck på jorden, det som får mig att kliva upp på morgonen, det som gör att jag ser någon lycka i att komma hem, komma bort, det som hejdar mig från att döda folk, som lugnar mig i mina inre katastrofer; det betyder Gud/Herren på grekiska. Te = Gud.

Det får mig att må illa, medan jag samtidigt sitter här och avgudar min kopp med te. Varför saboteras något så heligt för mig? Varför?!

Jag tänkte tillägna dagens inlägg lite passande till Bo Burnham och  en av hans låtar nu, som även gav mig titeln på detta blogginlägg. Himla fin låt.

På pickalurven.

Hemkommen från en havsresa även kallad studentkryssning. Den här helgen är lite för sjuk för att jag vill tro på att den faktiskt existerat. Sammanfattningsvis efter vad jag fått höra av andra, minns själv och sett på kort så kan jag endast konstatera en sak, och det är att jag är fan fullkomligt jävla efterbliven i alkoholiserat tillstånd. Då menar jag verkligen fullkomligt, helt utan några som helst gränser.

Undra hur man inser och accepterar att ens förhållande till alkohol inte är hälsosamt längre. Men framför allt hur man ens bryr sig om det. Hjälp.

Men denna förvirrande text betyder ju faktiskt även att detta har vart den roligaste helgen hittills efter årsskiftet. Fy i fittan.

ny kategori: kräkreflexretande. dagens ämne: tyvärr vanliga, fruktansvärt vidriga uttryck.

Hej igen förresten, allihopa! (cirka 2 personer.)

Det är simplare än vad man kan tänka sig att skriva om saker man vill rövknulla tills de förblöder. Så efter mitt faktiskt ganska snälla inlägg gentemot feminismen tänker jag fortsätta i samma spår. Alltså ilska. Jag är fortfarande skeptisk till titeln på denna kategori, men jag kan inte komma på något som passar bättre. Jag gillar inte ordet "retande" dock. Det låter töntigt. Hur som helst, here we go.

Tyvärr vanliga, fruktansvärt vidriga uttryck.
Jag vet inte om detta bara förekommer bland folk någonstans runt min unga, fräscha ålder. I så fall avundas jag er gamlingar, fruktansvärt mycket. Jag snubblar i alla fall ofta över fraser som ”du och jag för alltid”, ”jag älskar dig mest av allt”, ”jag kan inte leva utan dig” och liknande.

Det är fullkomligt jävla oacceptabelt att skriva en sådan sak, för att inte tala om skitkonstigt. Jag skulle hemskt gärna vilja höra en tjej (för det är såklart bara tjejer som skriver sånt här.) som gett ett sådant utlåtande definiera ordet ”för alltid” för mig. Snälla. Även kanske en förklaring på vad det är för jävla diarré som flyter i deras tankebanor när de tror sig till 100% veta att deras nuvarande förhållande kommer att hålla i tiden detta skeva ord innebär. ”Du och jag för alltid.” Alltså, fy fan. Den personen som skriver så till mig, någonsin, under vilka omständigheter som helst, kommer jag göra något riktigt ohumant med.

Det skulle krävas en livstids kalkyleringar, pros- and conslistor, eftertänksamhet, omänsklig självkännedom och förmågor som inte ens fått ett namn ännu för att veta vem man egentligen älskar mest. Jag har ingen säker källa till detta, vilket inte behövs för det är ren och skär logik. Det som stör mig mest dock är faktumet att de som är så efterblivna att de skriver såhär är oftast personer som känt varandra i 2 veckor-2 månader. ”Människor” i olika åldrar, allt från 9-20 tror jag att jag stött på. Det hemska är att det klättrar snabbt så in i helvetet ner i åldrarna. Ungefär på samma sätt som ätstörningar gjort den senaste tiden. Vår tids epidemier. Skulle vilja klassa det snäppet under pesten. Detta är ju trots allt inte obotligt, även om det är svårt att rätta till. Men denna skräckinjagande fras ska tydligen vara någon sorts social, bounding thingy-thing folk håller på med. Jag hoppas ni dör.

”Jag kan inte leva utan dig.” Jag tänker inte ens förklara det här. Spräng mig vad vidrigt det är.

Hittade självklart en gräslig bild också när jag googlade på detta. Som spyan över all vidrighet slår de även till med extrem särskrivning. Grattis.

Internationella kvinnodagen.

Det är exakt sånt här jag menar. Kan någon ens föreställa sig hur många kvinnor som skulle skrika rakt ut om det skulle införas en dag tillägnad männen? Det skulle bli kalabalik. Det skulle ta upp första sidan på alla tidningar, nyhetsflödet på facebook skulle översvämmas med statusuppdateringar av manshatande, snuskiga tjejer. Feministiskt initiativs huvudkontor skulle sprängas av överbelastning, Gudrun Schyman skulle skicka ut specialtrupper av håriga tjejer för att måla rosa ”F!” på folks dörrar runt om i Sverige.

Men en kvinnodag ska vi absolut ha.

Grejen är den att feminister kämpar knappast för jämställdhet längre. En människa som vill se samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla, oavsett kön, är snarare en liberalist i mina ögon. Feminism är så fruktansvärt snedvridet idag så jag får kväljningar.

Sluta kämpa för något som aldrig kommer att hända.