Varje gång jag har religionskunskap i skolan får jag lära mig eller påminnas om något som gör mig förbannad. Och fruktansvärt oförstående. Ingenting har någonsin varit mer obegripligt än hur man kan tro på något liknande, eller hur man kan tro på det så pass mycket att man rättar hela sitt liv efter det. Dedikera sitt liv till något som man aldrig kan bevisa existerar eller existerat.
Det som gjorde mig mest upprörd idag dock var att min favoritdryck på jorden, det som får mig att kliva upp på morgonen, det som gör att jag ser någon lycka i att komma hem, komma bort, det som hejdar mig från att döda folk, som lugnar mig i mina inre katastrofer; det betyder Gud/Herren på grekiska. Te = Gud.
Det får mig att må illa, medan jag samtidigt sitter här och avgudar min kopp med te. Varför saboteras något så heligt för mig? Varför?!
Jag tänkte tillägna dagens inlägg lite passande till Bo Burnham och en av hans låtar nu, som även gav mig titeln på detta blogginlägg. Himla fin låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar