dålig stämning.

men tjenare dagen från helvetet. jag har inte vart med om dålig stämning förrän idag. jag vaknade på en främmande destination idag, lite tidigare än resten av världen, för att åka och ha första dagen på min praktikplats. jag tänker inte skriva här vad min handledare eller arbetsplats heter i respekt till henne. vi kallar henne X.

det första X gör när jag kommer till arbetsplatsen är att starta ett korsförhör. "vilka kunskaper har du? litar du på dig själv så pass mycket att du kan ta emot kundjobb? vad har du för förväntningar på den här praktiken? vad är du duktig på?" och massa andra skitnödiga frågor. jag svarade "jag vet inte" på allt, men omformulerade det varje gång jag svarade. som om det gjorde saken bättre.

därefter gick det ju bara utför. X har ju inga problem med att vara personlig har jag märkt. på 3 timmar har hon lyckas berätta hela hennes skittråkiga livshistoria. X lider även utav enormt storhetsvansinne och var inte blyg med att kläcka ur sig saker som "ja, jag är ju en väldigt omtyckt person. min umgängeskrets är ju vääldigt bred, om jag säger så." och "ja, min man tyckte ju jag var väldigt intressant och attraktiv. han ville att jag skulle säga upp jobbet så jag kunde vara hemma med honom hela tiden!" för att inte tala om när hon börjar prata om sitt största intresse, musiken. "mina vänner och jag tycker att jag är riktigt duktig på att sjunga. dom brukar faktiskt kalla mig för schlager-puman!" och ja, hon sa faktiskt det där.. kan även påpeka att X har passerat femtio års strecket.

"vad är du för stjärntecken? det är såhär förstår du, jag arbetar faktiskt bara bra tillsammans med stenbockar och skorpioner. folk som är född i andra stjärntecken brukar det inte gå alls bra med."
"jaha, men jag är tvilling.." och hon vänder bort huvudet och säger inget mer. tack X, tack för att du lättade på den redan hysteriskt olustiga stämningen.

det kunde inte blivit värre, eller hur? fast det blev det såklart! när jag ska gå därifrån för dagen så ställer hon sig upp, börjar tokgråta, kramar mig och säger "tack för att du varit här idag. du är fantastisk joline, fantastisk."

HUR FAN KAN HON GÖRA SÅHÄR MOT MIG?! dödsjävlapanik-ångest, är vad jag har. helvete också.