för- och nackdelar.

jag är inne på min tredje dag med nyttigheter. jag och min kära sambo fick en tankeställare när folk plötsligt började ifrågasätta om vi var gravid, om vi gått upp i vikt och mer frågor man myser på att höra. sen i måndags har vi motionerat, druckit enbart vatten, dragit ner på våra monsterportioner som skulle kunna mättat magar i stora delar utav afrika och ätit skitnyttig mat.

fördelar med att vara hälsosam:

• kroppen mår bättre. (sägs det.)
• mitt bajs luktar godare.
• jag känner mig viktig.
• jag känner mig inte utanför bland alla viktiga.
• jag får skriva statusar på facebook som de viktiga gillar.
• jag går (förhoppningsvis) ner i vikt.
• jag kanske får ligga mer..
• .. och är kanske fysiskt kapabel till att ligga mer.
• min familj accepterar mig mer.

nackdelar med att vara hälsosam:

• alla heliga saker i mitt liv som trocadero, smörgåstårta, chips, bea etc är nu.. oacceptabelt.
• jag röker och snusar dubbelt så mycket. 
• jag älskar att vara lat.
• en dag kommer jag inte kunna skämta om att jag är fläskig längre.
• jag kommer frysa när min köldskyddande fläskbeklädnad är borta.
• vissa tycker om runda tjejer.
• sjukt mycket ansträngning för att variera maten. 
• jag kanske börjar gilla att vara nyttig. på riktigt.
• jag är ofantligt klumpig och det är skönare att ramla när jag är lite rultig.
• jag kanske måste köpa nya jeans. jag hatar att shoppa.

 nackdelarna väger alltså tyngre! hur ska jag hantera den här faktan? ska jag lägga ner nu, efter bara tre dagar? stå ut? ge det en chans? jag vet faktiskt inte. jag är alldeles  för förvirrad för att fatta det beslutet nu. det får vänta.

rättelse till översta stycket: jag har inte slutat dricka alkohol eller te. något jag värderar så pass högt i mitt liv ger jag inte upp. det verkar bara ovettigt. skitdumt faktiskt.

dålig stämning.

men tjenare dagen från helvetet. jag har inte vart med om dålig stämning förrän idag. jag vaknade på en främmande destination idag, lite tidigare än resten av världen, för att åka och ha första dagen på min praktikplats. jag tänker inte skriva här vad min handledare eller arbetsplats heter i respekt till henne. vi kallar henne X.

det första X gör när jag kommer till arbetsplatsen är att starta ett korsförhör. "vilka kunskaper har du? litar du på dig själv så pass mycket att du kan ta emot kundjobb? vad har du för förväntningar på den här praktiken? vad är du duktig på?" och massa andra skitnödiga frågor. jag svarade "jag vet inte" på allt, men omformulerade det varje gång jag svarade. som om det gjorde saken bättre.

därefter gick det ju bara utför. X har ju inga problem med att vara personlig har jag märkt. på 3 timmar har hon lyckas berätta hela hennes skittråkiga livshistoria. X lider även utav enormt storhetsvansinne och var inte blyg med att kläcka ur sig saker som "ja, jag är ju en väldigt omtyckt person. min umgängeskrets är ju vääldigt bred, om jag säger så." och "ja, min man tyckte ju jag var väldigt intressant och attraktiv. han ville att jag skulle säga upp jobbet så jag kunde vara hemma med honom hela tiden!" för att inte tala om när hon börjar prata om sitt största intresse, musiken. "mina vänner och jag tycker att jag är riktigt duktig på att sjunga. dom brukar faktiskt kalla mig för schlager-puman!" och ja, hon sa faktiskt det där.. kan även påpeka att X har passerat femtio års strecket.

"vad är du för stjärntecken? det är såhär förstår du, jag arbetar faktiskt bara bra tillsammans med stenbockar och skorpioner. folk som är född i andra stjärntecken brukar det inte gå alls bra med."
"jaha, men jag är tvilling.." och hon vänder bort huvudet och säger inget mer. tack X, tack för att du lättade på den redan hysteriskt olustiga stämningen.

det kunde inte blivit värre, eller hur? fast det blev det såklart! när jag ska gå därifrån för dagen så ställer hon sig upp, börjar tokgråta, kramar mig och säger "tack för att du varit här idag. du är fantastisk joline, fantastisk."

HUR FAN KAN HON GÖRA SÅHÄR MOT MIG?! dödsjävlapanik-ångest, är vad jag har. helvete också.

drömvännerna.

jag tror alla, även de som inte högt diskuterat ämnet, har drömvänner. någon eller några som man så jävla gärna vill börja umgås med att man blir deprimerad av tanken på att det faktiskt aldrig någonsin kommer att inträffa. känner folk igen detta? eller har jag ofrivilligt avslöjat mig som en patetisk, efterbliven, besatt människa nu? (livrädd.) men den smällen tar jag isåfall. för er, få, men kära bloggläsare.

jag tror jag skulle kunna definera männen ovanför som mina absoluta drömvänner. av den enkla anledningen att jag inte ens behöver motivera varför. alla förstår.

superidé: tror jag ska skapa en kategori vid namnet "drömvänner"! där ska jag lägga in bilder och motivering ibland på väl utvalda människor. de som är mina drömvänner. men måste förstå mig på hur man gör kategorier först.. får nog be min vän och bloggdrottning om hjälp. hennes namn är hemligt i respekt till henne (vem fan skulle vilja förknippas med personen som äger den här bloggen, egentligen?) vi kallar henne bananafriend.

irritationsmoment.

bland det vidrigaste som finns i mina ögon är när folk, eller ja, när par beter sig som ett neutrum. när det inte finns någon individualitet överhuvudtaget i ett förhållande, utan det är vi. inte du, inte jag. utan vi. varje handling i deras liv ska kollektivt planeras och det finns absolut inget rum för enskildhet.

var fan kommer detta ifrån? jag läste även en blogg nyss (som jag såklart tappade bort) där det skrevs förbannat negativt om att vara singel. den starka definitionen av att vara ensam. en singelmänniska lever i och för sig med sig själv som både styrman och kapten. vissa är nog till och med styrman, kapten, kock och matros. men en singel är aldrig värdelös. jag ser inte felet i att vara självständig och oberoende. det bästa man har är ju trots allt sig själv.

andra irritationsmoment i skrivande stund:
1. att jag jäspade så jävla stenhårt nyss att min läpp sprack i mungipan. AJ.
2. denna jävla smutskastning mot SD.
3. folk som inte kan skilja på hur man uttalar V och W i engelskan. allra helst de som uttalar "very" och "mtv" som om de innehöll W:n istället för V:n. det ska inte vara svårt.
4. denna ständiga fattigdom jag lever med.
5. laxeringsmedel i cigaretter. jag blir skitnödig efter varje cigarett jag röker, literally. förstår ni hur många gånger jag är tvungen att bajsa per dag? s

note to self: bli en normal människa. bli trött, sov.
för i helvete.

hail the sunny days

 blandade känslor över likheten mellan mina två förälskelser. har inte tänkt på det förrän idag. deras vackra låtar är inte heller allt för olika. undra om gustav norén skjuter heroin också? i bet he does. kärleken till pete kommer dock vara större än till någon annan. musikaliska, poetiska jävla geni.

apropå poetisk så såg jag en film igår som heter into the wild med emile hirsch. ni vet den oskyldiga pojken i the girl next door? för att inte tala om the badboy i alpha dog. hur som haver, väldigt poetisk, seg och vacker film. varje liten rörelse i filmen var genomtänkt till fullo. det märktes och det var fint.

har tyvärr inte mer tid idag till att hålla på med denna fantastiska sysselsättning. härnäst: rösta arslet av mig.
på vad får ni inte veta. privatliv är viktigt. kom ihåg det.

analys: tunisiana, djerba.

som ni nu märker i detta jävla höstmörker så överlevde jag arabvärlden. jag gillar faktiskt tunisien. det finns a shitload of snuskiga människor där, men även fina. jag har försökt observerat så mycket jag kunnat under resans gång, men det är förbannat svårt med den promillehalten man hade i lillkroppen dygnet runt. all inclusive är farligt som fan.

det råder inga tvivel om sjujävla dubbelmoral där på afrikas östkust iallafall. fick höra väldigt mycket om hur hårda straff det var på knark där, då var det typ rakt in i den råttbebodda kloakfängelsehålan där du fick äta mumsig arabkuk till middag ungefär. men ändå så springer det runt en snubbe på kvällarna som jobbar på hotellet och delar ut marijuana till de som känner för det! och då bodde vi på ett av de finaste hotellen i hela tunisien, men det gick tydligen till så ändå. lattjo arbetare det där.

second of all, man gick ju in i en vägg av kvinnor-aint-shit-atmosfär när man kom dit. en treårig pojke vid namn daehr badade med mig, och han verkade väl gullig. sen började han ta mig på brösten och slå mig lite. dra åt helvete äckelunge tänkte jag, men agerade inte på det eftersom han var ju bara ett barn. fel tänkt joline, han är ett arabbarn. nästa gång det hände blev jag förbannad, tog tag i honom och sa åt honom att ge sig. då blev han rasande och brukade våld mot mig! och jag fick väldigt ondskefulla blickar av äldre arabmän som såg detta hända. för så är det där.  men samtidigt så har jag aldrig känt mig så uppskattad i hela mitt liv. jag mötte inte många alls som inte talade om hur vacker jag var osv. fast det kanske bara är så de börjar allt, innan dom ska sätta ett koppel runt min hals och gå runt med mig på stan.

de gillar tydligen mörkhåriga, kraftiga tjejer också. jag och partymaggan var alltså mirakulöst eftertraktade.
men det fanns trevliga folk där också, utan tvekan. nog med smutskastning. lite små finurliga upptäckter jag gjort under semestern:
1. det är ingen bra idé att bada i 2 metersvågor. åtminstone inte i deras saltvatten.
2. deras toalettpapper är inte lika slitstarkt som i sverige. hur kommer det sig?
3. bjuder tunisier dig på drinkar och du drar, så slåss dom och ska ha pengarna tillbaka. farligt som fan.
4. finns inga som helst trafikregler där.
5. tunisierna blir förbannade när man frågar om de har stor kuk.

nej, nog med reserecensioner. jag har faktiskt upptäckt i efterhand hur pass rasistisk min blogg är till synes. vill bara påpeka att detta är inte en rasist-blogg. det kommer såklart andra roliga inslag. eller?
anyhow, nu ska jag tamejfan borsta tänderna innan jag glömmer det. var ca 3 veckor sen nu. håll käften.

biografi

fick för mig att detta är en passande stund att tala om vad jag är för människa med tanke på att jag åker till andra breddgrader på söndag. (dagarna innan det kommer jag vara för full för att blogga, garanterat) är det inga terrorister och kapar planet så finns det fortfarande stor chans att jag blir avlivad där borta av araberna. jag tror de ickesvenska raserna börjar känna doften av mina fördommar och är ute efter mig. eller tror, jag vet det. skulle kunna berätta om vad som hände igår, men jag tror jag sparar det till ett annat inlägg. då kan jag ta alla mina blatte-incidenter på samma gång. just for you to get the big picture.

vem är jag
det vet jag såklart inte själv. men jag har iakttagit och observerat mig själv i ca 219 månader nu och börjar kanske förstå mig på mig själv. jag skulle kanske kunna beskriva mig som.. nutidens peter pan, fast fulare, fetare, elakare & utan känslor. alltså inte peter pan överhuvudtaget.

jag är odödlig också. den enda likheten jag har med peter pan är förmodligen att jag aldrig kommer bli vuxen. men man får vara barnslig så länge man är rolig. det enda jag älskar är magiska saker som alkohol, mat, onyttiga saker, konstiga människor, sömn, lathet, nintendo 64, te, cigaretter och snus. och det enda jag är rädd för är hästar. hästar är den sämsta uppfinningen efter tjejer. tjejhästar är fruktansvärt vidrigt.

mina enda talanger är att rita i paint, rimma och slåss. jag kan inte simma och jag gillar inte vattenskotrar. jag tror inte på giftemål, kommer inte skaffa några barn i mitt liv och jag ska ta självmord någon gång runt 35års åldern. fast ett bra självmord som kommer gynna mänskligheten. ska planera det hela mitt liv och det ska ha något med religion att göra. ska förstöra så jävla mycket som möjligt inom den snuskiga avdelningen. religion, helvete vad idiotiskt.
jag tycker inte att svära är fult. den som kom på det är nog religiös, eller en häst. svordomar behövs för att kunna dramatisera en händelse när den återberättas. det förstår väl alla.

det är nog det ni behöver veta om mig. hoppas vi ses igen!